Hur passion och perspektiv ger språk till liv

Redaktörens anmärkning: Som en del av Smartlings Move the World with Words-kampanj, reser vi över hela världen för att skapa en fotoserie om tio av våra frilansöversättare. Vi vill ge dig en inblick i deras vardag, och dela med oss av deras tankar om språk och kommunikation i den digitala tidsåldern. Vi har slagit sig ihop med fotografen/författaren Elisabeth Brentano för att fånga dessa briljanta översättare i sitt esse, och vår andra profil är på Oana, som bor i en liten stad nära Toulouse, Frankrike.

Efter att ha njutit av de första dagarna av våren i norra Spanien landar jag i södra Frankrike för att intervjua ännu en översättare som har valt att leva på nätet. Exakt två sekunder efter att jag stuckit in nyckeln i tändningen på min hyrbil märker jag växlingen och himlar med ögonen. Frankrike är förmodligen inte platsen att lära sig manövrera en manuell växellåda, så jag går fåraktigt tillbaka till disken och begär ett automatiskt fordon. När jag väl har bytts ut till något jag kan köra, synkroniserar jag vägbeskrivningarna och min spellista och ger mig ut på vägen. Jag är förvånad över hur lätt den här resan hade varit hittills, och det är allt tack vare tekniken. Om jag inte hade en smartphone, skulle jag känna mig bekväm med att träffa sju främlingar i sex länder på tre och en halv vecka? Jag har samlat på mig massor av passstämplar under det senaste decenniet, men en resa som denna skulle vara otroligt skrämmande utan hjälp av onlinekartor och översättningsappar.

Spara ett e-postmeddelande och några WhatsApp-meddelanden som tyder på att vi går på en kort vandring, jag vet absolut ingenting om Oana. Vi träffas hos henne så att vi kan samåka till stigen, och jag får en snabb rundtur i hennes blygsamma lanthem. Oana har en liten damm bredvid uppfarten, och när jag kliver upp på hennes däck ber hon om ursäkt, eftersom några av panelerna håller på att bytas ut. Jag är dock inte uppmärksam på brädorna under fötterna, för i fjärran finns en vägg av snötäckta toppar. "Vi kommer att gå den vägen senare," säger Oana när hon märker att jag stirrar på Pyrenéerna. Men först te. När vi lär känna varandra inser jag att Oana är mycket lik mig. Hon är stark och självständig, men hon har en känslig sida. Hon älskar att resa, och hon är extremt driven. Hon talar rumänska, franska och engelska, och hon håller på att lära sig spanska. "Ju mer jag upptäcker Spanien, desto mer älskar jag det", säger hon och hon lyser upp när jag visar henne några av mina bilder från Asturien. Eftersom hon bara är några timmar från gränsen och älskar roadtrips är det helt logiskt.

Jag frågar hur hon lär sig spanska och förväntar sig att hon ska nämna någon sorts onlinekurs. "Istället för att lära mig av böcker och vara mer eller mindre flytande när jag sätter min fot där, så gör jag det tvärtom", säger hon till mig. "Ingen brådska, ingen press, men fördjupning. Jag kommer inte helt att motstå att hålla mig borta från läroböcker, men jag planerar att tillbringa mer tid i Spanien inom en mycket nära framtid, och jag älskar upplevelsen av att lära mig språket samtidigt som jag bor bland lokalbefolkningen." Det blir tydligt att hon känner samma intensiva passion för språk som jag gör för naturfotografering, och hon hjälper mig också att se det konstnärliga inslaget i översättning. Oana kommer från Rumänien och hennes föräldrar uppmuntrade henne att börja ta franska när hon bara var sex år gammal. Hon började lära sig engelska när hon var 11, och vid 13 års ålder visste hon att hon ville bli översättare. Hon har gjort detta professionellt i 20 år, och hon har ett imponerande antal kunder.

Vi hoppar in i hennes bil och strax efter att vi lämnat hennes lilla stad är vi på en enfilig väg i en ännu mindre stad. Pyrenéernas toppar blir allt större och solen börjar kasta ett gyllene sken på allt från träden till den spruckna asfalten. "En av de bästa sakerna med språk och översättning är att se, uppfatta och förstå världen genom andra nationers ögon", förklarar hon medan hon sakkunnigt navigerar i vägens kurvor. "Att översätta innebär att göra kommunikationen lättare för alla. Att odla skönhet och klarhet och föra människor samman samtidigt som man prisar mångfald." Sedan släpper hon den här raden från Günter Grass: "Översättning är det som förvandlar allt så att ingenting förändras." När jag reciterar det tillbaka för henne börjar allt bli vettigt. "Vissa människor beskriver översättning som bilden du får när du sätter din källtext framför en spegel," tillägger Oana. "Jag tycker ibland om att föreställa mig det som ekot av din röst i en vacker dal i bergen."

Bara 50 minuter efter att vi lämnat hennes hem kommer vi fram till en liten sjö i bergen. Snösmältningen har skapat dussintals vattenfall och solen glimmar på vattnet. Ahh, fördelarna med att arbeta på distans och sätta ditt eget schema. Oana säger att mycket av hennes reseinspiration kommer från hennes jobb, eftersom hon översätter för Smartlings gästfrihets- och resekunder. "Min sista resa var till Andalusien [Spanien], och den hade funnits på min lista ett tag, men det var faktiskt ett europeiskt järnvägsbolagsprojekt jag arbetade med som fick mig att bestämma mig för att boka den resan. När du tillbringar dagar med att hitta de perfekta orden för lockande beskrivningar av städer, landskap och aktiviteter, har du redan rest på ett sätt, och det får dig att vilja göra det på riktigt. Jag tror att översättning, precis som alla andra former av resor, öppnar nya perspektiv, förskjuter horisonten längre och längre bort och ger dig mer frihet." När det gäller själva Smartling-plattformen är den pålitlig, intuitiv och den sparar henne mycket tid. "Ju mer perspektiv du får, desto bättre", tillägger Oana och hänvisar till den visuella kontextfunktionen. "Låt oss uttrycka det så här: i verkligheten, när någon frågar: "Hur säger man det här ordet på franska?" Jag ber ofta om sammanhang eller ett exempel på ordet i en mening. När jag ser en förbryllad blick på deras ansikte förklarar jag att du kan översätta det ena ordet med två eller tre eller till och med fem olika ord, beroende på vad du syftar på. Och detsamma är fallet när jag översätter text på en dator."

När jag frågar efter hennes tankar om automatiserad översättning säger hon att det finns för- och nackdelar. "Vissa av de automatiserade systemen lär sig snabbt, men hur kreativ kan man vara utan några känslor?" Tekniken gör mycket av hennes dagliga arbete möjligt, men det är hennes uppmärksamhet på detaljer och talang för språkkonsten som gör henne till expert på sitt hantverk. Och visst är hon utomordentligt begåvad. "Att översätta handlar inte om att ersätta ett ord med ett annat", fortsätter hon. "Översättare är inga ordböcker, och att tala två eller flera språk flytande kvalificerar dig inte nödvändigtvis för översättning. Det är mycket hårt arbete, kompetens, viss talang och absolut passion." Oana arbetar ibland pro bono för ideella organisationer, och hon tar sig an översättningsprojekt bara för skojs skull. När hon får en paus i sitt schema kommer hon att översätta Nine Inch Nails-klassikern, "Big Man with a Big Gun", för sin vän, som är medlem i det rumänska rockbandet Partizan.

Vi går till ett lokalt matställe för middag och pratar om allt från relationer till avsked med våra älskade husdjur. Jag tycker att det är väldigt lätt att kommunicera med Oana, och jag känner att jag har känt henne i flera år. Jag återvänder runt 07.00 följande morgon för att ta några foton på hennes arbetsyta – och kolla in morgonljuset på bergen. Till skillnad från Oana tycker jag inte om att gå upp ur sängen i gryningen, men tack och lov delar vi en ömsesidig kärlek till kaffe. Oana älskar hur nära hon är Pyrenéerna, och även om hon inte är på spåren, hittar hon fortfarande ett sätt att uppskatta dem. "Jag slår på min bärbara dator, kokar kaffe, sätter igång den öppna spisen och jag gör mitt bästa för att inte missa soluppgången", säger hon om sin rutin när hon är hemma. "Jag ser ljuset röra sig över bergen och lyssnar på fåglarna sjunga, och jag känner hur naturen sakta vaknar. Och det, tillsammans med kaffe, ger mig den energi jag behöver för dagen."

Efter ytterligare en kopp kaffe gör jag mig redo att ta mig till Clermont l'Herault, där jag ska intervjua nästa översättare. Innan jag åker går det upp för mig att jag måste hämta bensin, och jag kollade inte med uthyrningsfirman för att se vilken typ av bränsle min bil tar. En vän berättade en gång för mig en skräckhistoria om hur hon av misstag stoppade blyfritt i ett dieselfordon i Italien, och jag är lite orolig för att jag kan göra samma misstag. Det ska finnas en bock bredvid antingen "diesel"- eller "gas"-rutan på mitt hyresavtal, men båda är tomma. Intressant nog är min bils manual på franska och endast franska. Oana skummar igenom sidorna åt mig, men hon hittar ingen anteckning om bränsle. Vi kollar sedan gaslocket, som har ett litet tryck om "sans plomb" med några siffror och bokstäver. "Aha!" Oana säger till mig att det betyder blyfri E10-gas och att diesel är "gasol" för att undvika förvirring vid pumpen.

När jag svänger in på huvudvägen och beger mig ut ur Oanas charmiga lilla stad, har jag ett stort leende på läpparna. Och det är inte bara på grund av mitt höga koffein eller daggdropparna som glittrar på gräset. Det är för att jag inte kan sluta tänka på allt hon har delat med mig under de senaste 24 timmarna. Även om människor inte talar ett annat språk flytande, kan de säkert relatera till att använda passion, uttryck och sammanhang för att kommunicera och ansluta. Tekniken gör det möjligt för oss att utforska nytt territorium med samma självförtroende som vi en gång kunde ha reserverat bara för välbekanta platser, men vi måste komma ihåg händerna, hjärnorna och hjärtan bakom det hela.